Skolmedling- är det bra för båda parter?

10 mars 2009

Under februari har vi läst i Dagens Nyheter om att flera skolor i Stockholmstrakten fått utbildning och börjat använda skolmedling som metod för att lösa konflikter. På Söderbymalmsskolan har metoden använts i två år. Två lärare på skolan beskriver metoden som ”ett klockrent verktyg att lösa konflikter”. Robert Pettersson säger: ”Grundidén är att eleverna ska få den hjälp som behövs för att de själva ska komma fram till en lösning”.

På en annan skola- Matteusskolan i Stockholm- säger rektor Gunnar Broo: ”Det fina är att det inte handlar om att bestämma vems felet är, utan eleverna får hjälp att själva lösa konflikten”.

Jag undrar om man inte här är ute på ganska vanskliga vägar! Okej, jag förstår att det kan vara bra med spelregler när elever bråkar och råkar i konflikt med varandra och också att elevernas självförtroende kanske kan öka. Men enligt Skolverkets delrapport från oktober 2007 är denna typ av medling inte alls utvärderad!

Och det är inte lika enkelt som när man medlar vid brott. Då vet man ju vem som har gjort brottet och vem som har blivit utsatt.

I skolan kan man inte veta om parterna verkligen är jämspelta i konflikten eller om det finns fog att tro att den ena/ene har ett övertag, som efter medlingen kan bli ännu större. I så fall skulle medlingen spä på och förvärra ett övergrepp som kan ligga bakom konflikten. Vet skolorna om medlingen inte gör mer skada än nytta!

Vad tror du?
/Ann