2 av 3 grundskolor i Sverige har kamratstödjare! En flicka och en pojke väljs i varje klass (från årskurs 3). De här eleverna ska vara extra vaksamma mot kränkningar i den egna klassen och i skolan. Om de misstänker att någon elev blir utsatt för kränkande behandling ska de rapportera till en handledare/vuxen-stödjare som de har förtroende för. De ska ingripa när de ser att någon blivit utsatt och verka för en trivsam stämning på skolan och vara en förebild!
I Skolverkets rapport ”Diskriminerad, trakasserad, kränkt?” (februari 2009), har man i grupper om 4 intervjuat 111 elever i år 5 och 102 elever i år 8 i 14 skolor. De elever som intervjuades hade ofta fått utbildning av ex. Friends, där de kallas kompisstödjare.
Enligt skolverkets studie är det problematiskt av vara kamratstödjare, eftersom de ofta uppfattas som ”tjallare” och spioner och går lärarnas ärenden. ”Ska de berätta för lärarna och utsätta sina kamrater för granskning eller ska de hålla tyst och försöka ingripa själva i de konflikter som uppstår?”
I Skolverkets studie ”Barn- och elevskyddslagen i praktiken” (februari 2009), berättas hur det går till när man utser kamratstödjare. Intresserade elever får anmäla sig själva och deras status i klassen har stor betydelse för om de väljs. Skolverket ställer frågan om vilken betydelse kamratstödjarna egentligen har för att motarbeta diskriminering, trakasserier och kränkningar.
Får kamratstödjaren för stort ansvar? Är det inte personalen som ska ha det största ansvaret? I demokratisk ordning väljs de av sina klasskamrater. Men vilka väljs? De mest populära – jo, det är ju ofta så! Men om det är en olämplig elev som väljs – vad händer då?
Jag vet en flicka som varit kamratstödjare i flera år på mellanstadiet. Först kände hon sig hedrad och förväntansfull, men det dröjde över ett halvår innan hon kallades till första mötet. Sedan hände inte mycket och nu säger hon att ingen i klassen berättat något för henne och hon tycker inte mötena ger någonting.
För mig låter det som att skolan utnyttjar eleverna till det förebyggande arbetet. Sedan lämnas de lite i sticket. Och hur känns det för alla dessa ambitiösa och snälla elever att bli betraktade som tjallare? I vetenskapliga sammanhang kallas det för iatrogena effekter dvs. att en insats gör mer skada än nytta! /Ann
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kompisstödjare är bra. Jag var själv kompisstödjare i 3:an-5:an, och då fungerade det som det skulle. Jag var inte så populär, men de i klassen kände mig ändå som en bra vän, och därför blev jag vald varje år iallafall. Jag blev väldigt stolt och glad när jag blev vald, och jag gick verkligen in för min uppgift. Vi hade möten varranan månad (tror jag det var) där vi fick rapportera vad vi sätt. Det kunde vara en liten småsak, vad som helst, men vi tog ändå upp det och diskuterade det. Efter varje möte hade lärarna i vuxenteamet möten och gick igenom allt vi hade tagit upp. Alla hade tystnadsplikt, så allting stannade mellan oss. Jag är glad över att jag blev kompisstödjare, för jag kunde göra något. Ett år, det år våran lärare bestämde sig för att vi fick rösta på oss själva, kom jag och en tjej nästan lika. Hon var populär och jag tror de flesta tjejer röstade på henne därför. De var med i det gänget jag inte var med i. Jag minns att jag satt där och funderade. Skulle jag rösta på mig själv? Nej, jag kunde inte det. Jag tror att det var många som röstade på sig själva, men jag kunde verkligen inte det. Jag skulle ha gått och mått dåligt över det. Jag skulle hela tiden ha tänkt att jag itne hade vunnit om jag inte röstat på mig själv och att klassen inte ville ha mig där, så jag röstade på någon annan. Jag blev ändå vald, en röst mer än den andra tjejen. Då förstog jag att även om jag var en av töntarna så fanns det folk som litade på mig. Folk som ville att jag skulle hjälpa dom om de hade problem. Och det försökte jag göra. Det var inte alltid lätt att vara kompisstödjare. Att alltid behöva vara uppmärksam och försöka upptäcka alla småbråk och se om nån verkade ledsen. Att säga ifrån var inte heller alltid lätt. De flesta hade ingen respekt för en och jag var väldigt blyg när jag var yngre, så det var inte lätt att få någon att lyssna. Men jag försökte, och det är jag glad över att jag gjorde.
SvaraRaderaNär vi sedan bytte skola till 6:an förändrades allt och nu är det bara populära som blir valda. De gör ingenting för att hålla ihop klassen eller försöka lösa konflikter. De ser vad som händer, men de går bara rakt förbi det. Jag och min kompis blev själva trakaserade av en kille i årskursen över och hans kompisar. Vi försökte allt för att bli av med honom. Vi sa åt honom, vi gick därifrån och tillslut började vi bara totalignorera honom och hans kompisar. Några i klassen, dock inte kompisstödjarna, sa också ifrån, men han lyssnade inte. Det som jag tror tillslut fick honom att sluta var vårat sätt att ignorera honom och hans kompisar. Jag tror aldrig att hans kompisar gillade det de gjorde, för de försökte få honom därifrån och tillslut gick de ifrån honom när han började. Tack vare det har han nu slutat och allt är bra igen. Vi kopplade aldrig in en lärare eller vuxen i det hela, för det kändes.. fel. Varken hon elelr jag blev sårade eller ledsna av det han sa och vi blev mest irriterade och tyckte det var jobbigt. Ingen lärare närkte något och jag kände inte att jag kunde säga något. Det var ju inget farligt som hände eller så, det var bara jobbigt. Men jag önskar ändå att kompisstödjarna skulle ha gjort något. Det var svårt att missa vad som hände eftersom han kom varje rast, när klassen var nära, och jag är tacksam för de som faktiskt sa ifrån. Men inte kompisstödjarna.. De låtsades som ingenting.
Kompisstödjare är bra, sålänge det fungerar som det ska. Som det varit för mig har det funkat bra tills man kommer upp lite i klasser och blir äldre, och det är också då vi ser gruppindelningarna i klassen som mest. Nu har vi tydliga indelningar i klassen och ingen går över gränserna. Vi hör inte ihop.
För ett tag sen fick jag reda på att en kille i en av våra parallelklasser blivit mobbad av de i hans klass, och jag blev både förvånad och arg. Varför? Jag har umgåtts med några i den klassen, och ingan har sagt något. Kompisstödjarna då? Vad har dom gjort? Jag tyckte att det verkade som en av skolans bästa klasser, men det var kanske bara på ytan.. Eller var det så att det var ett gäng som införde det och ingen sa emot? Mycket möjligt, men jag vet inte.
Jag tycker att kompisstödjare är jättebra, men att det inte alltid funkar som det ska. Det kan de omöjligt göra när bara de populära får rösterna, då får ingen annan någon chans.
Men hur ska man annars göra? Man kan ju inte direkt säga till att inte rösta på den populära, utan alla har rätt att rösta på den den vill, och då blir det så. Fel.
Men jag tycker ändå att kompisstödjare är bra, för det kan göra skilnad, och som jag som elev har märkt det är det iallafall inte i min skola så att kompisstödjarna blir utnyttjade, för våran skola håller hårt på det där. Skolan tar snabbt tag i problemen och tar upp sådanna saker, så på den fronten fungerar det iallafall.//Frida