I NY finns en särskild skola för homosexuella.

Skolfront visade 19 mars ett reportage från en gayskola i New York.

Varför verkar gay-skolor inte behövas i Sverige? Kanske finns svaret i Skolverkets omfattande rapport från februari, Diskriminerad, trakasserad, kränkt? som bl a tar upp kränkning på grund av sexuell läggning.

”Trots att de flesta av intervjupersonerna verkar betrakta heterosexualitet som naturligt och homo-, bisexualitet samt transpersoner som avvikande, finns på samma gång en önskan och vilja att diskutera frågor som rör sexuell läggning framför allt hos grundskole- och gymnasieelever. Elever som är öppet homosexuella inger också respekt hos andra elever, genom att de vågar bestrida heteronormativiteten i praktiska handlingar, s 62.”

Nu ska vi inte slå oss för bröstet. I den svenska skolan finns mycket bög- och lebbprat bland elever. I rapporten beskrivs ”bög- och lebbtest ” i en särskola. Eleverna gnuggade en sudd hårt på armen på misstänkt tjej – blödde det var hon "lebb". Killar som skrek när klasskompisar satte en glödande cigarett mot halsen var "bögar". Ungefär som häxtester på medeltiden. Den misstänkta kvinnan som kastades i ån och flöt ( i stället för att sjunka) var häxa.

Enligt rapporten kopplas bögbegreppet också till en person som framstår som feg, passiv, mesig, dum, lat, oföretagsam och ”liten”. Och, naturligtvis, förekommer ”skoj-ret” om bög. Men vem tycker det är skojigt egentligen, den retade eller den som retas?

Rapporten avslutas med orden: "Huvudmännen bär det yttersta ansvaret för att ge verksamheterna förutsättningar för att kunna bedriva ett ändamålsenligt arbete mot olika former av kränkningar. "

Det var snudd på samma ordval som Lars Arrhenius (BEO) använde när jag pratade med honom vid Brås seminarium i tisdags. Då pratade vi om hur skolorna kan finansiera höga skadestånd vid mobbning. Troligtvis är det kommunernas försäkringar som täcker den utgiften./Cathrine